Zombiernas land
Svårt med Sverige…mycket svårt. I synnerhet att bo i Stockholm.
Jag var ute igår ikväll efter att ha tränat på gym, mådde bra, tittade mig lite omkring, och hur kusligt och obehagligt det än låter, kände jag att jag lever liksom i ett slags zombiernas paradis. Man är omgiven av skuggor. Helt overkligt!
För sjutton, det verkar att människorna här trivs med att vara döda.
Ja, livet, poesin, passion, medmänsklighet är numer bara förlegade ord i lexikonet…
Det är inte klokt – ingen är intresserad av ingen, egentligen…
Man ser att människor inte är lyckliga men likväl flyr alla huvudstupa i sin självupptagenhet, spelar en absurd och vansinnig teater – för vem egentligen?… – och omöjliggör verkligen att nåt naturligt möte uppstår…Alla är upptagna att komma inget vart…
Hur kan något fungera överhuvudtaget i denna hiskliga livslögn, i denna påtagliga frånvaro av relation?
Är det bara jag som ser detta?…Kan man göra nåt eller inte…?
Kan man inte tala öppet om detta, debattera?…
Har bott i Stklm sen ´83. Det var inte så på 80 och 90 talet. Det fanns trots allt en beredvillighet att nå ut, ja, ett intresse för varandra.
Man hoppas alltid att man kan få igång livet här…men det kanske är bara rent omöjligt – fåfång förhoppning…
Sanningen att säga, är att jag funderar många gånger på att flytta härifrån, men var ska man ta vägen…?
Överallt i västerlandet har det mer eller mindre blivit samma sak.
Like this:
Like Loading...
Related
Filed under Svenska, uncategorized
Tagged with döda själar, fåfänga, livet, livet i stockholm, människorna trivs att vara döda, medmännsklighet, passion, poesi, Stockholm, Sweden, zombiernas land
About julienmatei
I feel an inner urge to express what I see, to communicate and share with others all these impressions. Often the things I see are there, not yet manifest, but waiting... to be observed, talked about, and embraced.
These new insights need another approach, a more vivid curiosity...
Due to fear and prejudice we prefer to see only "the official" truth - but THE OFFICIAL TRUTH IS DEAD - being dead, it has nothing to give...
We can continue pretending Death is fascinating or... we can take the trouble to LIVE...
THE NEW has no definition yet...
Again, IT requires another "perception", the courage to apprehend everything differently, from a totally new angle, with new confidence and inquisitive touch. This blog is not about interesting concepts, it is about participation... finding new solutions, inspiration, togetherness.
Mirrors of Encounters 
Någon sade att människor speglar samhället där den verkar. Betyder det att vi själva behöver tänka på hur vi visar upp oss? Valen vi gör varje dag, tänker vi på dem? eller görs de per automatik? För att göra adekvata val behöver jag veta vad det innebär att välja att gå till vänster respektive höger. Om jag inte vet konsekvenserna av valet kan jag inte göra några val som gagnar mig. Om valen inskränks för människorna i ett samhälle blir följden att vi handlar därefter. Om jag väljer att svara upp på en ställd invit och tar mig tid att intressera mig för personen framför mig sker det alltid en positiv reaktion. Jag delar en annan människas verklighet, det kan alldrig vara av ondo.
Någon sade att människor speglar samhället där den verkar. Betyder det att vi själva behöver tänka på hur vi visar upp oss? Valen vi gör varje dag, tänker vi på dem? eller görs de per automatik? För att göra adekvata val behöver jag veta vad det innebär att välja att gå till vänster respektive höger. Om jag inte vet konsekvenserna av valet kan jag inte göra några val som gagnar mig. Om valen inskränks för människorna i ett samhälle blir följden att vi handlar därefter. Om jag väljer att svara upp på en ställd invit och tar mig tid att intressera mig för personen framför mig sker det alltid en positiv reaktion. Jag delar en annan människas verklighet, det kan alldrig vara av ondo. Mötena är viktiga, om vi inte delar med oss av varandra så stannar vi i våra egna tankar. Det är enkelt och kostar dessutom ingen energi.
T. Buss
Jag visar mig alltid som jag är. Jag intresserar mig alltid för det som uppstår omedelbart i stunden. Jag vill varken vinna eller förlora, dominera eller låta mig domineras. Har inget intresse att komma nåt vart med nån.
Däremot att delta. Att lyssna, att förstå, att bistå…Att komma underfund tillsammans. Att nås och att nå ut…
Om jag är ledsen så visar jag det. När glad visar jag öppet det med.
Att vara ensam när man är nere, det kan man förstå.
Men när man känner glädje och inte har nån att visa den till, ja, då är det åt fanders…
Det är trots allt möten som är livet.
Det du kan göra är att tillfullo acceptera att allt är som det är. Precis som det ska vara helt enkelt.Det är lätt att glömma att man inte finns annat än som det som är. Gör världen bättre genom att inte reagera. Du kan detta. Inte många andra.
Acceptera ja…inte så jävla lätt alla gånger…Man kan knappt visa nån glädje där det råder jämt begravning…Ack, denna rubbade föreställning känns så påträngande tom, att man kan knappt vet var man ska ta vägen…Totallt livsblockerande. Man har bara sig själv att spela med…
Så enastående tråkigt…:((
“Hallå – ni är fria” – skriker man. Men de fortsätter bära flitigt sina imaginära bojor…
Ja. Det är som du säger. Men VI kan aldrig veta vilken gång livet har. Vi kan bara se till att vara på vägen, vara del av vägen, genom att inte bryta livets gång, vilket ju sker när man vill saker. När man vill saker är man inte “vägen”. Om du Är vägen, så är allt fascinerande och underbart. Inget vi kan önska oss kan mäta sig med att vara vägen. Att vara den icke reaktiva punkten i universum som kan uppleva sig själv som en människa.
Man kan leka med vilja ibland, men om man tror sin vilja eller sitt lidande in till verklighet… ja, då blir man som alla andra… en del av skaparguden, en skenbart god del av problemet.
Vi vet att det inte är lätt. Det är så lätt att det är näst intill omöjligt. För en mänska med tro på vilja och smärta att släppa denna tro.
Att det kan va så svårt… Och så lätt. Enastående lätt.
Låt det falla av nu. En gång. För alla.
“Det är så lätt att det är näst intill omöjligt.”
Jävlar, så hiskligt sant. TACK!
Ja, och alla outsägliga nynaser däremellan…
Erfara eller erfaras…?
That´s the question – or there is no question after all
I hear you, Julien… We have talked about this a few times and I also wrote about it. For me, 7 years of this cultural shock in Sweden was already way too much and couldn’t take it any more. Now when I am back in our part of the world, I am enjoying so much the LIFE and CULTURE!!!
Greetings from Prague my friend, I just met a bunch of young entrepreneurs here from Romania, Macedonia and Montenegro and had a great time with them, sharing music, singing and dancing…
I am looking forward to see you somewhere again and hear you playing… 🙂
Hi Andrea,
Good to hear you have found ” a place”.
I wish the same for myself…
Greetings back to you. Life is after all about sharing togetherness, music…Joy. Friendship.
It´s hard to live among these people in Sweden who refuse to befriend themsleves…
Till next time,
Julien
https://julienmatei.com/2013/11/23/live-exceptionally-2/