Vi…är var och en

Där var vi. Vi fyra, allesammans.

Vi släppte in varandra i varandras stund, i varandras längtan. Utan rädsla, utan eftertanke.
Vi var tysta, eller talade…Vilken djup förundran. Vi lät förtroendets vilande pust omfamna oss.

Vem var vem? Vem blev vem?

Detta var närhet, men samtidigt en salig främlingskap. Vi var nära, men långt ifrån varandra, både här och ingenstans.

Vad jag har drömt om detta, att känna denna sällsamma vila inte bara i mig själv, men tillsammans med andra. Nu skedde det.
Denna så levande och tillåtande tystnad, denna så välgörande närvaro i vilken vi alla blev en enda kropp.

Ja, vi blev ännu mer oss själva, omhändertagna både av denna gåtfulla närhet, och detta sällsporda främlingsskap. Det hemliga ansiktet bespeglade oss.

Vi var vi – och var och en.

Var och en blev Vi…