Det nya livet

Jag klev in på bussen. Framför mig en man med sin barnvagn. Tittade närmare på
bebisen – det var så gripande:

En sån spröd liten varelse som låg där, jag gissade hon var ett par veckor gammal. Det var ofantligt rörande och fascinerande att se det lilla, bräckliga livet och samtidigt så enormt häpnadsväckande att bli varse den enorma styrkan ock auktoriteten som denna nyfödda flickan utstrålade.

Jag kunde inte fatta, hon hade liksom ett “gammalt” ansikte.  Var det en ålderslös ande som var inkarnerad i denna bebis lilla kropp?

Flickan var bara 4 dagar gammal, fick jag reda på.

“Hon är helt opräglad”, sa pappan när han såg min förundrade blick. Det fanns inga ord att yttra, annat än att hänfört beskåda detta under…
“HON HAR INGET NAMN ÄNNU, hon är bara 4 dagar gammal. Men vilken vilja hon har, må du tro, hon vet verkligen vad hon vill”, fortfor han…

Ja, det Nya Livet känns ibland som en spröd 4 dagars bebis utan namn.

Liv utan definition…i oöverskådlig förvandling.