Brev till en vän

En vän har skickat mig ett meddelande där han kommenterar detta mitt inlägg :

“Människor känner igen och uppmuntrar bara samma betingelser. En slav känner igen bara slaveri, eller hur?
Hur ska vi då tala om frihet? Friheten har inget objekt, den är ingen summa, ingen positiv eller negativ repetition, mantra, inget att äga. Frihet “genom” nåt är en till boja. Frihet genom nåt skapar en till betingelse, ett till hinder”

Hans kommentar lät såhär :
För varje hinder/problem du visar upp, kan du väl visa upp minst en möjlighet/ljuspunkt. För varje gång du kallar oss slav kan du väl kalla oss herrar över våra liv. Det blir ett för kompakt mörker annars. Spä ut det med lite ljus. Som den gången du beskrev kvinnan med de dansande händerna. Det gillade jag! Folk flyr annars.

Mitt svar till honom:

Detta är synbarligen intressant. Många gånger, kan jag inte bedöma huruvida det jag skriver har eller ej nån sanningshalt, ty det är nån del i mig som kommer till tals, som jag så att säga inte kontrollerar.
Men att du skriver dessa rader, och i synnerhet tonen bakom dina ord visar att jag har tryckt på ömma punkter, och att jag har fångat nåt av värde i min observation.
Låt mig klargöra att jag inte gör nån åtskillnad mellan mig och andra människor. Det jag skriver angår huvudsakligen mig i förhållande till min tid och det som händer. Jag upprepar, när jag skriver om “andra”, skriver jag om mig själv .

Mitt inlägg handlar varken om “mörker” eller “ljus”. I den mån något kan vara neutralt, så är detta ett slags neutralt “sakernas tillstånd”.
Att du tillskriver denna text “en kompakt mörker” har mera med din upfattning om dig själv att skaffa, än med mitt syfte .
Återigen, jag tycks ha berört en viktig problematik hos dig, som uppenbarligen kräver en annan uppmärksamhet .

LOSNINGEN FINNS IMPLICIT I SJÄLVA PROBLEMATIKEN !

Med andra ord, om vi flyr denna problematik (vilket inte är att fördöma, ty det är nåt som kräver en oherhörd styrka, beredvillighet och tålamod som vår tidsanda inte tillåter) förblir vi slavar under våra egna föreställningar och under väldiga kollektiva komplex, eller så har vi modet att undersöka vad ALLT DETTTA handlar om i grunden, och bli herrar över våra liv.
Jag avrundar och kommenterar dina ord ” folk flyr annars” – det är inte mig du flyr, utan BARA DIG SJÄLV !